Opposite Distraction

det är väl dags att dela med sig lite av tankar igen, var ett tag sedan sist nu.
Jag känner att även dom går i samma spår som tidigare, jag är lite trött på mig själv, för jag vet att det inte är lönt, något utav det.
Bara ältar i samma saker om och om igen, går runt i en ring kring ett hjärta av marmor som trots tidens tand fortfarande har knivskarpa kanter. Försöker se det vackra, men ser bara det hackiga, det fula, det icke åtråvärda.

Jag vet inte om man kan kalla det för avundsjuka, vet inte om det är rätt ord att beskriva mitt sinnestillstånd just nu. Men det är allt en svart klump nere i magen som är mer eller mindre stor, försvinner aldrig. Glöms kanske bort, göms kanske bort.. men den finns ändå alltid där.

Kanske är det bäst att säga hejdå, smärtsamt för stunden, men kanske det bästa i det långa loppet.
Ser ärligt talat inte hur det här skall funka, när jag är ensam om mina känslor fast två är inblandade.
Det sluter förresten alltid såhär, tror det är något seriöst fel med min personlighet. Lite som knark, i små mängder så får jag dig att må jävligt bra. Men så fort det blir en överdos så kväver jag dig, då behöver du tid, då försöker jag backa undan. Men ibland känns det som jag backar för långt och istället faller ner för kanten som är precis bakom.

Om det ändå fanns en handbok i hur man bäst uppför sig, hur man håller tillbaka lagom mycket. För om jag inte finns där tillräckligt mycket så är det också fel. Det finns en tunn linje där man skall vandra fram och tillbaka, ibland planlöst.

Nu ska jag nog gå ut på en promenad under den blåa himmlen, undvika att tänka på det här, lämna det i datorn och istället tänka på det ljusa, det sköna.

Och till er som tycker att jag gnäller, ja... ingenting, ni får tycka det, inte mig emot.. kanske är precis det jag gör.

Ha det så bra och kolla aldrig för mycket på era egna fötter, då kanske ni faller hårt.

//Jag

Lay beside me
listen to the noise
I’ll make you see
 That it’s your choice

Sinners and lovers
are all just the same
Singers of covers
we’re all one to blame

look to the stars
ask them how i am
run past cars
I’m not ready to land

 look inside me
tell me what you see
 is it the one that you once knew
what have i become
am i really me
 where’s the one i used to be


jaowh... den är väl sådär, därav namnet "under uppbyggnad"

Så jävla trött på allt skitsnack i världen, det är så lätt att säga saker, men att leva upp till dom är då fan inte så jävla lätt... tydligen..
Inte kan man säga vad man tycker heller.. för då orkas det inte lyssnas på..

Jag vet inte vad mer jag kan säga än... ja.. F U C K  I I I I I I I T

Så hojtades det på dagens SD möte i Brunnsparken här i göteborg.
Såklart var jag på plats, dock hojtade jag inte slagord utan gick lugnt och fredfullt runt med mina lappar från UMR och delade ut, som ett alternativ till SD's konstiga politik...

En minnesvärd kommentar från Jimmie Åkesson var "Turkiet ligger inte i Europa" ... ehm.... Käre Jimmie, har du missat några lektioner i geografin kanske?

Hursomhelst så blev jag lite tårögd när jag såg alla som kommit dit för att säga vad dom tycker om SD's politik.
Dock så är det lite som en kompis sade till mig senare, SD vinner röster på att folk demonstrerar emot, det späder bara på deras offerroll.

Det kan jag hålla med om, men samtidigt ÄLSKAR jag när folk säger sin mening... och det faktum att Jimmie och Erik stod på en bro som var avspärrad av polisen...
Polisen som för övrigt är en statlig instans.... i samma land som SD påstår sig vara diskriminerade och nedtystade av... hmmm

anywho, efter detta sprang jag och gjorde min tenta som jag failade så håårt.. såvitt jag tror iaf

Ikväll blir det tentaöl för att glömma jimmie åkessons dumma kommentarer och den failade tentan.

puss och massa antirasistisk kärlek!

Nytt inlägg!
jag har inte skrivit här på ett jävla tag... nu när jag väl beslutar mig för att göra det så har sidan tagit valium och är segare än segast.

Mycket har hänt det senaste, för mycket för att jag dels ska ha lust och dels orka skriva ner det..
Läser till en tenta nästa vecka... 600 sidor economic development... skjut mig någon?

Haft en vild och fanatiskt fantasitsk helg, lite dimmig, men jag tror den var sjukt nice,.. av det jag minns iaf.. så det kör vi på!

Skriver jag ostrukturerat är det för att jag är bakis och inte har käkat något idag.... (ja, jag ska göra det snart)

I saw a man the other day
the look on his face said that he had something to say
He seemed to be trying to make his own way
In this world filled with depression and decay

Jag har inte varit så aktiv här.. som om någon skulle bry sig liksom.
Som vanligt när jag inte hör av mig på ett tag, när jag varit borta från msn ett tag... inte en jävel bryr sig.
Samtalen förs fram från min sida med klassiska tråkiga frågor som "gör du?" och "annars då?" annars står samtalen stilla.
Inget nytt under solen där inte, ändå känns det lika kasst varje gång. Jag vet att jag inte ska bry mig om sånt, det är inte värt det och gör bara mitt liv lite mer jobbigt än vad det redan är. Men jag kan inte låta bli... guess i'm just an oversensitive guy.. vad ska man göra åt det?

Huvudkaraktären i dead like me tar upp en teori om att man skall hålla tillbaka kärlek, då blir man mer omtyckt. Det tror jag faktiskt på. jag ska börja hålla tillbaka kärlek och hålla tillbaka min iver efter kärlek. För den resulterar bara i att folk tar avstånd från mig.

Blåa känslor försvinner längs med kusten
Tunga andetag blir till rök i den kalla vinden
Tårarna dom rinner och jag tappar lusten
Står ensam, undersök, torkar kinden

Dunkar i bröstet som om något vill ut
Benen darrar i rastlöshetens tecken
Tappar rösten, hoppas bara att allt ska ta slut
Sväljer min ansvarslöshet, köper grisen i säcken

Vill springa långt bort från all misär
Hitta kärlek och vänskap under himmlen
Jag är av en annan sort, se och lär
Slippa känslans trälskap och försvinna i minglet


...suck

Ja, då sitter man här på gu, en timme innan lektionen börjar.
varför?
Jo serru, jag i mina vanliga virriga tankegångar hade såklart kollat fel i schemat så jag stressade, sprang till bussen och var här i god tid.
Jag anade dock inte i HUR god tid jag var.... smsade mina klasskamrater och frågade vart dom var, fick då som svar att det var imorgon vi skulle ses vid den här tiden. Så nu sitter jag här, i trapphuset (går nog till biblioteket sen) och varvar ner.

Så kan det gå om man inte har koll.

Måste sova ordentligt.

//katatusch

Idag är en sån dag då man känner sig riktigt värdelös, illaluktande och allmänt illa omtyckt, vet inte varför och jag söker ingen sympati. Det är bara så det är.

Jag orkar verkligen inte blogga idag...

















FUCK IPRED!








peace






//katatusch

Fan vad skönt att Heath fick sin oscar, innan jag hade sett filmen tänkte jag att "jaja, såhär blir det alltid när en skådespelare dör, han/hon lyfts till skyarna för en annars vanlig rollprestation" .... MEN så såg jag dark knight på bio och blev.. kär, kunde inte sluta kolla på Jokern. Varje gång han kom på skärmen så sket jag i undertexten, då sket jag i Christian Bales onödigt raspiga röst och bara log. Det var längesedan jag blev så kär i en karaktär. Heath! "it's all part of the plan"

Nu över till något som kan tyckas väldigt onödigt men som gjorde mig uppriktigt ledsen.
Jag stod i hemköps kyldisk, drog ut på tiden innan min buss gick hemmåt, det kommer en man, tar upp ett paket med ekologisk mjölk, sätter ner det, tar upp ett till paket... också ekologisk mjölk och... SÄTTER NER DET. Till sist hittar han äntligen ett paket med "vanlig" mjölk. Snubben letade alltså efter ett paket vanlig mjölk istället för ekologisk... vart fan är logiken i det? Speciellt mjölk där det skiljer sig 1:- per paket... eller 1.60 om man ska vara exakt. Det är tamigfan inte mycket pengar! smör kan jag förstå, för där skiljer det sig nästan 10:- mellan ekologiskt och vanligt. Men EN JÄVLA SPÄNN! är det allt naturen är värd? jag vet att det antagligen inte gjorde världens skillnad att han valde vanlig istället för ekologisk, men skillnad gör det. Tänk om alla tänker så? hur fan går det ihop?

Jag som student köper ekologiskt när det finns möjlighet och prisskillnaderna inte är alltför stora, jag tycker inte att det svider så mycket i plånboken när man tänker på vad man får för det.
Sen kommer antagligen priserna sänkas om fler människor köper det, det kommer i alla fall bli större tillgång och därmed lättare att göra det där lilla, till synes, obetydliga valet som in the long run leder till att jorden håller längre och att djuren samt växterna får det bättre.. IT'S A FUCKING WIN-WIN!!!

Can't really see you, reach out to touch you, though you're not there...
Breathing gets harder, heavier... feels like there's a mountain on my chest, pressing down.. If you were here i could make it go away, but without you i'm nothing but a simple man, with a simple mans strength.

Time is moving slow, not as fast as it once did. Laying here.. here the ticking of the clock, even something as simple as that reminds me of you. I can smell the roses, can you? wherever you are i hope you can! I hope you can smell them the way i can, smell them and see them in all their beauty..

Remember the time when i first gave you that rose? How touched you were, your cheeks blushed and you gave me the most wonderful kiss. At that time i knew that we would be together.. always.. no matter what.

Atleast that's what i thought, until that day came, that awful day came... you brought me the letter from the state and i could tell by the look on your face that it wasn't good news... you couldn't bear to here what it said, you ran outside and into the woods. The same way you did when you were a child and you wanted to hide from the world.

I yelled out.. but you didn't stop... you just kept on running and i could do nothing else but to go back to my room and to that dredful letter..

I sat there in my black leather chair.. alone... i looked at the letter on the table as if i already knew.. the neighbour had gotten the same kind of letter a year before and his wife still sat on the porch... waiting.... you could tell by the blan expresison in her face that se knew... she knew all too well. But she couldn't accept it... wouldn't.

I slowly reached out for the letter and opened it with the knife that my grandfather had given me when i was twelve years old... took out the letter and read it time and time again.... a tear manifested itself in the corner of my eye and slowly made it's way down until it fell down onto the paper..

Now it's been awhile... and as i lay here with you on my mind... nothing else but you... reaching out for you with my mind.. i think that you can hear me.. i hope that you can... because i want to tell you one more time.. with my very last breath.. i love you, i have always loved you and will always love you.. until the end of time, until the end of days.. i'm yours..

I'm not afraid anymore, i feel calm... the mountain is gone and i feel as light as a butterfly flying in the warm summerbreeze... I can see our house, i can see you sitting on the porch, waiting... when you see me you start to run.. i can see that you're happy, there's even a tear in your eye. But not of pain.. of happiness.. you jump up into my arms and i give you a kiss.. oh how i've longed for that kiss...

Varför känns det som jag bara duger när det krisar? när någon mår kasst så vänder dom sig till mig, annars är det tyst... när man behöver hjälp eller något råd.. jag har liksom fått stämpeln "trevliga killen" Den som alltid är glad och trevlig, alltid är snäll och go... Men jag är tamigfan inte alltid så... men det förstår folk tydligen inte, dom antar att dom bara kan dumpa massa skit på mina axlar. Sen när jag behöver dumpa lite övervikt så är det få.. ytterst få jag kan vända mig till.

Jag har inget emot att hjälpa folk.. absolut inte.. men ska inte en sådan vänskap vara ömsesidig?

Sen är det ingen som fattar när jag är nere heller, jag får nästan skrika fram det för att folk ska fatta. Är jag lite tyst eller verkar lite nere är det aldrig någon som frågar "hur är det" utan då får jag bara tystnad tillbaka.. kanske är så jag ska vara... kanske är så det funkar.. man ska hålla tillbaka kärleken, älskar man någon för mycket så får man det förr eller senare slängt i ansiktet, man blir tagen för givet. Vilket är en sjukt konstig känsla, jobbig och ångestfylld... Men jag vet inte.. det kanske är så livet är? Bara att vänja sig vid det eller gå under... lära sig att stänga in känslorna och sedan ta ut det i en stor fet jävla krogfajt.. spöa skiten ur någon.. kanske är så man måste göra för att kunna överleva i detta o så egocentriska samhälle.

Men men.. bry er inte om vad jag känner, ni har inte gjort det innan då ska ni inte göra det nu heller.

//katatusch

Like a bird with a broken wing
Like the man who wants to but cannot sing
like a stepping stone drowning in the stream
That's how i feel, not how i seem.

The morning after is the worst
feelings occur that are ready to burst
falling down, impossible to catch
Light me up with a broken match

Take my soul out for a long walk
Let's just have a big long talk
I tell you how i feel again and again
I just want to be with you my everlasting friend

The morning after is the worst
feelings occur that are ready to burst
falling down, impossible to catch
Light me up with a broken match

Like a tissue, used up and black
Spin me around, hear me crack
Window to far away to see
I don't wanna be here, i don't wanna be me

"ska jag daska dig med min snabe ;)l"

En sådan raggningsreplik måste bara sparas för eftervärlden!
För det är det jag tror att det är... kanske? eller? är det ett hot kanske?
Jag är ärligt talat jävligt förvirrad... men, ja.. hon var 15 vilket torde förklara allt.

Idag har jag litet ont i huvudet och ska se färdigt "the day the earth stood still" vilket jag inte gjorde igår då jag var tröttare än en bäver på valium. Men bra var den!

Igår var fantastiskt roligt! Lyckades undvika att snacka politik nästan hela kvällen, vilket är en bedrift då alla pluggade global utveckling och därmed är som jag, eller värre. (dom som inte erfarit mina diskussioner kommer inte förstå det här, men vissa kommer garanterat förstå och dra en igenkännandes suck)

Dock missade jag sista bussen hem, så jag fick ta spårvagnen till sahlgrenska och gå därifrån.. tog ungefär en halvtimme. Dum dag att strunta i halsduk, hatt och ha på sig Converse. Men då jag fortfarande var i ett skönt fyllerus så var det inte sååå kallt.

Idag(inatt) kommer Gina på besök, det ska bli roligt roligt.. eller kanske inte inatt eftersom vi bara kommer sova, men dagen efter då vi ska kolla på Dead like me... inte serien... utan FILMEN... fatta grejen!

//katatusch

Känner att jag var tvungen att delge lite av denna underliga morgon som just nu utspelar sig i mitt lilla källarrum.
Började egentligen inatt då jag hade svårt för att sova, fortsatte sedan till nu på morgonen. Vaknar och går upp relativt tidigt, snyter mig (Som vanligt) MEN nu kommer det konstiga, istället för det vanliga snoret så är det istället ett papper fyllt med blod jag kollar ner på...
Jag har inte haft näsblod sedan mellanstadiet, men det verkar ha slutat nu.. jobbigt om jag skulle blöda ner pappret i skolan sen. (min buss går för övrigt om 25 minuter)

Om detta inte vore nog så slår jag huvudet i dörrkarmen när jag går ut ur tvättstugan, riktigt jävla ordentligt.... SAMTIDIGT som jag rapar.... har sällan kännt en skummare känsla, ont som fan gjorde det i alla fall..

De senaste 10 minutrarna då jag suttit still vid datorn har det inte hänt något speciellt, förutom att jag råkade spilla juice på mina byxor.

Nu ska jag äta upp min goda gröt och sedan (om jag känner mig själv rätt) springa, med betoning på SPRINGA till bussen.

pusspuss
//katatusch

Har varit på campus och försökt att få in lite kunskap som skall hjälpa mig inför morgondagens tenta... Det gick faktiskt väldigt ovanligt bra, satt på bussen hem och repeterade lite av det jag läst och jag mindes rätt mycket.

Det jobbiga är att det är så mycket att plugga, det hade varit lite lättare om det var om ett specifikt ämne. Men nejdå, det är om hela kursen! miljö, säkerhet, genus och demokrati på en gång! det är rätt jävla mycket att läsa på om kan jag be att få tala om!

Men jag har laddat med powerking och chips, så jag ska stressa nu det sista på dagen. Klockan 09.15 imorgon börjar tentan.. det är rätt jävla snart!

Bretton woods 1944, westfaliska freden 1648, montreal avtalet, brundtlandrapporten, WID, GAD, Kyotoprotokollet, Good governance, Fort knox, vietnamnkriget, nixon, EU, Dumpningar, jordbrukssubventioner.... BRAINFUCKED!

//katatausch

Tänk ändå vad man led, va man lipa och tjöt
denna evigt förtvivlade stund då den man va gift me så cyniskt beslöt
lägga av vårat helga förbund!
Man blir lämnad bland livlösa ting
som hör till den gemensamma ekonomin,
små dyrbara minnen för den som blir kvar
i en vittrande älskogsruin.

Oj va helsne man e
och va nere man e!
I min bitterhets bur
e jag nere och sur
Och har livet någon mening,
det spörjer jag mig
utan sällskap av dig
på min stig.

Ja älskade, det har gått nästan tre månader nu sen du lämna mig det otrevlig datum som e glödritat i hjärtat på mig och jag har tröstat mig så gott det går med materiella grejer, för vad kan en människa ta sig till i sorgens ögonblick annat än den världsliga flyktmekanismen, va? I min bitterhet ville jag liksom sabba allt som påminde om dig, älskade. Förlåt mig, men allt som var heligt för oss, det ville jag paja liksom va. Förstår du, älskade? Jaggan den tog kronofogden och innan dess så rök mattorna i hallen och vardagsrummet också. Och Bengt Lindström-tavlan du vet, älskade, den som såg ute som en älgolycka, den fick jag bara fyra tover för, fast du hade gett fem och tre, det minns jag ju, men så där är det, så där det när man är desperat. Man gör taskiga affärer då, älskling. Till och med pekingeserna gjorde jag mig av med. Det gick liksom inte att ha dom nära sig, om du förstår, med deras blickar som liksom frågade: var är matte, var är matte? Jag fick två och sju för Hassan och tre jämnt för Lovelace och om du undrar över nerzpälsarna, var dom är, så hänger dom på stampen på Storgatan, käraste. Jag låna nio och sju styck för dom och åkte jordenruntcruising för å glömma. Ja, va gör man inte, älskling? Allt som va du, va nerzpälsarna. Jaggan och allt det andra, det ville jag liksom utplåna. Jag försökte bli av med kåken också käraste, men det gick inte, för länsstyrelsen ville absolut ha ditt medgivande på ett papper. Där ser man: till och med myndigheten är på dom trolösas sida. Men nu har jag gått till botten och det är inte bara bankkontot som är tomt, även bitterhetens kalk är tömd, som man säger, och här står jag nu pank och utan ett jävla rävis och med den här skakiga folkan, beredd att börja på ny kula tillsammans med dig älskade, för så är det ju, att med eller utan mersa, så måste ju livet gå vidare. Och i hjärtats kammare, där längst inne i dom djupaste skrymslena, käraste brinner kärlekens låga, precis som förut, allt det svarta är borta och glömt. Det skymtar en gryning där natten tar slut, hoppets ljus är blott tillfälligt gömt…

Tack för i afton mina damer och herrar. Bussen går om fem minuter. Puss på er och tack från mig, från direktionen och Lasse och pojkarna. Vad torr i munnen man blir efter en sån här kväll. Elsa har du en öl? Det är inte bra för stämbanden med så känsliga låtar. Det tar hårt.

Nu sitter jag här på morgonkvisten och äter en annan gröt än den jag brukar, man måste ju förnya sig.
Skall strax dra vidare till nordstan för att ge lite blod, har jag velat göra sedan jag var typ 12-13 och nu är jag äntligen gammal nog. Sen har jag äntligen tagit tag i det också.. det beror väl mest på det.

Känslor känslor känslor.. finns det något mer irriterande?
Man gör sitt bästa, ger sitt allt, men det skiter sig ändå i slutändan. Men sen väljer man också till viss del hur man ska må, man kan alltid ta sig i kragen, bita ihop, gå vidare. Men det sker alltid på bekostnad av någonting. Det finns ingen vinnare i en situation som denna.. verkligen inte.

Nu måste jag hoppa in i duschen en snabbis, tänkte försöka undvika att få springa till bussen idag vilket sker väldigt sällan annars... men puss på er.

//katatusch

Jag vet inte..... jag är förvirrad..