giving up... sort of

Jag har inte varit så aktiv här.. som om någon skulle bry sig liksom.
Som vanligt när jag inte hör av mig på ett tag, när jag varit borta från msn ett tag... inte en jävel bryr sig.
Samtalen förs fram från min sida med klassiska tråkiga frågor som "gör du?" och "annars då?" annars står samtalen stilla.
Inget nytt under solen där inte, ändå känns det lika kasst varje gång. Jag vet att jag inte ska bry mig om sånt, det är inte värt det och gör bara mitt liv lite mer jobbigt än vad det redan är. Men jag kan inte låta bli... guess i'm just an oversensitive guy.. vad ska man göra åt det?

Huvudkaraktären i dead like me tar upp en teori om att man skall hålla tillbaka kärlek, då blir man mer omtyckt. Det tror jag faktiskt på. jag ska börja hålla tillbaka kärlek och hålla tillbaka min iver efter kärlek. För den resulterar bara i att folk tar avstånd från mig.

Blåa känslor försvinner längs med kusten
Tunga andetag blir till rök i den kalla vinden
Tårarna dom rinner och jag tappar lusten
Står ensam, undersök, torkar kinden

Dunkar i bröstet som om något vill ut
Benen darrar i rastlöshetens tecken
Tappar rösten, hoppas bara att allt ska ta slut
Sväljer min ansvarslöshet, köper grisen i säcken

Vill springa långt bort från all misär
Hitta kärlek och vänskap under himmlen
Jag är av en annan sort, se och lär
Slippa känslans trälskap och försvinna i minglet



...suck

Jag måste verkligen börja sova ordentligt..

Ja, då sitter man här på gu, en timme innan lektionen börjar.
varför?
Jo serru, jag i mina vanliga virriga tankegångar hade såklart kollat fel i schemat så jag stressade, sprang till bussen och var här i god tid.
Jag anade dock inte i HUR god tid jag var.... smsade mina klasskamrater och frågade vart dom var, fick då som svar att det var imorgon vi skulle ses vid den här tiden. Så nu sitter jag här, i trapphuset (går nog till biblioteket sen) och varvar ner.

Så kan det gå om man inte har koll.

Måste sova ordentligt.

//katatusch

RSS 2.0