Parasiter

Känslor som inte borde vara där, man känner hur dom bubblar upp, kokar ner, och sen bubblar upp igen.
Även fast man nästan ber dom sluta, skriker in i väggen att det får vara nog, så är dom likt förbannat kvar.
Finns inget recept, ingen taktik, ingenting som hjälper, dom bara finns där. Som parasiter på ens psyke som tär och tär. Som trycker ner en när man försöker ta sig upp. Sparkar en i magen när man försöker resa sig upp
Man vet bättre, man tycker annorlunda, försöker att inte lyssna, att sysselsätta sig med något annat.
 Dom är kvar.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0