Opposite Distraction

Japp, då sitter man här som nybliven singel... igen varför skall detta fenomen kallat kärlek aldrig funka till det bästa? Det är bråk och oförmåga att förstå hur den andre tänker, jag funderar på om det är värt att ge sig in i det igen.. men ja, kärlek och logik har aldrig riktigt hört ihop. Det kommer när det kommer. Det jobbigaste just nu är att jag inte riktigt vet hur jag känner.. det är blandat, ena stunden kan jag tänka "shit vad skönt" sen "shit, varför o varför?" sen infinner sig en slags röst bak i huvudet som säger "gå vidare" och den rösten lyssnar jag till just nu. För faktum kvarstår, vi kände inte varandra, vi har båda kommit överens om att det bästa vore om vi började som kompisar. Men det är så lätt att se tillbaka och hitta alla "tänk om" och "varför gjorde vi inte såhär istället..." Det gick som det gick och det var mys sålänge det varade (iaf det mesta av tiden). Jag hade egentligen tänkt att jag skulle gå ut och äta lite frukost, men när jag stod där vid kylskåpet och kollade vad som fanns att äta så märkte jag att jag har en klump i magen. Då frågade jag mig själv.. vad ska jag göra för att den skall försvinna? Fick inget svar... och det finns nog inget svar, jag tror kärlek slutar när man minst anar det.. precis som när den börjar. Sen har jag funderat på om det verkligen är henne jag saknar eller om jag bara saknar att ha någon, där kommer jag inte heller fram till något vettigt svar. Ibland har jag tänkt "det är nog bara för att jag vill ha någon" men på nåt sätt vill jag inte känna så, det känns egoistiskt och dåligt. Sen tror jag faktiskt att det är båda sakerna, saknar henne och att ha någon. Vad som jag gör mest spelar egentligen ingen roll, klumpen finns där och jag får göra mitt bästa för att den ska försvinna så snabbt och smärtfritt som möjligt. För det är aldrig bra att hålla fast vid något för länge. Nu vet jag inte vad jag ska skriva mer... kan hända att det kommer fler sådana här inlägg så ni får bara ha tålamod med mig. //jag