Opposite Distraction

Tänk ändå vad man led, va man lipa och tjöt
denna evigt förtvivlade stund då den man va gift me så cyniskt beslöt
lägga av vårat helga förbund!
Man blir lämnad bland livlösa ting
som hör till den gemensamma ekonomin,
små dyrbara minnen för den som blir kvar
i en vittrande älskogsruin.

Oj va helsne man e
och va nere man e!
I min bitterhets bur
e jag nere och sur
Och har livet någon mening,
det spörjer jag mig
utan sällskap av dig
på min stig.

Ja älskade, det har gått nästan tre månader nu sen du lämna mig det otrevlig datum som e glödritat i hjärtat på mig och jag har tröstat mig så gott det går med materiella grejer, för vad kan en människa ta sig till i sorgens ögonblick annat än den världsliga flyktmekanismen, va? I min bitterhet ville jag liksom sabba allt som påminde om dig, älskade. Förlåt mig, men allt som var heligt för oss, det ville jag paja liksom va. Förstår du, älskade? Jaggan den tog kronofogden och innan dess så rök mattorna i hallen och vardagsrummet också. Och Bengt Lindström-tavlan du vet, älskade, den som såg ute som en älgolycka, den fick jag bara fyra tover för, fast du hade gett fem och tre, det minns jag ju, men så där är det, så där det när man är desperat. Man gör taskiga affärer då, älskling. Till och med pekingeserna gjorde jag mig av med. Det gick liksom inte att ha dom nära sig, om du förstår, med deras blickar som liksom frågade: var är matte, var är matte? Jag fick två och sju för Hassan och tre jämnt för Lovelace och om du undrar över nerzpälsarna, var dom är, så hänger dom på stampen på Storgatan, käraste. Jag låna nio och sju styck för dom och åkte jordenruntcruising för å glömma. Ja, va gör man inte, älskling? Allt som va du, va nerzpälsarna. Jaggan och allt det andra, det ville jag liksom utplåna. Jag försökte bli av med kåken också käraste, men det gick inte, för länsstyrelsen ville absolut ha ditt medgivande på ett papper. Där ser man: till och med myndigheten är på dom trolösas sida. Men nu har jag gått till botten och det är inte bara bankkontot som är tomt, även bitterhetens kalk är tömd, som man säger, och här står jag nu pank och utan ett jävla rävis och med den här skakiga folkan, beredd att börja på ny kula tillsammans med dig älskade, för så är det ju, att med eller utan mersa, så måste ju livet gå vidare. Och i hjärtats kammare, där längst inne i dom djupaste skrymslena, käraste brinner kärlekens låga, precis som förut, allt det svarta är borta och glömt. Det skymtar en gryning där natten tar slut, hoppets ljus är blott tillfälligt gömt…

Tack för i afton mina damer och herrar. Bussen går om fem minuter. Puss på er och tack från mig, från direktionen och Lasse och pojkarna. Vad torr i munnen man blir efter en sån här kväll. Elsa har du en öl? Det är inte bra för stämbanden med så känsliga låtar. Det tar hårt.